Växande bioekonomi förutsätter levande och produktivt skogsbruk
2019-09-17
Artskyddsförordningen omfattar ca 1 000 arter i Sverige: samtliga fåglar, samtliga arter av grod- och kräldjur samt fridlysta arter.
Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen kan (eller ska) med lagen som stöd besluta om inskränkningar i brukanderätten på lokaler där dessa arter finns.
Med dagens tillämpning är det oerhört svårt att förutse vilka arter som prioriteras och i vilka geografier. Vilka är kriterierna? Och vad har hänt med ägande- och brukanderätten då markägarna förvägras ersättning för intrång?
Artskyddsförordningen och dess implementering i Sverige har varit omdebatterad och vissa menar att det är ett exempel på ofullständig lagtext och ej fungerande myndighetsutövning. Även Naturvårdsverket har efterfrågat tydligare regler för hur Artskyddsförordningen ska tolkas från regeringen redan under perioden 2014-2018, men utan att något förtydligande kommit.
Oförutsägbar tillämpning av artskyddsförordningen drabbar små skogsägare hårt
Den oförutsägbara tillämpning av Artskyddsförordningen drabbar enskilda markägare samtidigt som den undergräver förtroendet för såväl lagstiftningen som myndighetsutövningen. I dagsläget pågår ett antal domstolsprocesser för att avgöra om markägaren är berättigad till ersättning eller ej när brukanderätten inskränks. Ett exempel på ett sådant fall är en markägare i Bollebygds kommun i Västra Götaland.
När avverkningsanmälan skickades in återkom Skogsstyrelsen med information om att det fanns en tjäderspelplats på grannfastigheten, 400–800 meter från de områden där man ville avverka. Därav behövde särskild hänsyn tas, eftersom tjädern skyddas enligt Artskyddsförordningen.
Det tog sedan elva månader innan Skogsstyrelsen tog ett beslut och gav beskedet att markägarna inte fick avverka i den omfattning som var planerat. De skulle inte heller få någon ersättning för de bredare kant-zoner och grupper av träd som skulle behöva lämnas kvar. Totalt handlade det om uppskattningsvis 500 000 kronor i förlorade intäkter, mätt i aktuella virkespriser vid tidpunkten. Skogsstyrelsens beslut överklagades till Mark- och miljödomstolen i Växjö, där markägarna förlorade. Ärendet gick då vidare till den andra och sista instansen, Mark- och miljööverdomstolen.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm slog fast att skogsägarna inte får avverka sin skog som de vill utan måste ta extra hänsyn till tjäderns livsmiljö. Frågan om ersättning tar domstolen inte ställning till. För att få ut ersättning för den skog som markägarna ej kan avverka tvingas de stämma staten. Fallet, som startade 2016, har ännu inte processats klart vad gäller ersättningsfråga.
Ska tjäder på grannens mark få inskränka avverkning?
Fallet i Bollebygd var första gången som en avverkning som begränsats på grund av förekomst av tjäder prövas av Mark- och miljööverdomstolen.
I och med att Mark- och miljödomstolen i Växjö bedömde att alla lämpliga biotoper inom närområdet till en lekplats ska anses utgöra ett fortplantningsområde och ska skyddas kan det få stora konsekvenser för skogsägare. Det kan röra sig om områden upp emot en kilometer från varje spelplats, om Skogsstyrelsens rekommendationer följs. Om det skulle tillämpas överallt skulle det få enorma konsekvenser för skogsbruket.
I domen från Mark- och miljööverdomstolen kan man läsa att domstolen konstaterar att Skogsstyrelsen kan fatta beslutet om att försiktighetsåtgärder ska vidtas med stöd av såväl miljöbalk som artskyddsförordning. Domstolen skriver i sitt beslut att man ”finner att de anmälda åtgärderna kan komma att skada eller förstöra ett fortplantningsområde för tjäder och därmed finns det en risk för att tjäderns bevarandestatus i Västra Götalands län påverkas negativt.”
Att handläggningen tagit lång tid hänvisar Skogsstyrelsen till att det här var ett av de första besluten som fattades med stöd av Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens nya riktlinjer för artskyddsärenden.
I väntan på översynen av Artskyddsförordningen, som regeringen har utlovat, borde Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen avvakta med att fatta fler beslut i dessa ärenden. I verkligheten ökar man dessvärre tillämpningen av Artskyddsförordningen, bland annat genom att inskränka brukningsrätten på exempelvis tjäderlokaler i delar av landet. Bland de 1 000 arter man har att bevaka väljer man att prioritera tjädern, en fågel med god populationsstatus och en art som är så riklig att den omfattas av allmän jakttid i hela landet.
Denna tillämpning drabbar enskilda markägare samtidigt som den undergräver förtroendet för såväl lagstiftningen som myndighetsutövningen.