Hållbart energisystem förutsätter omfattande elproduktion från vattenkraft
2019-09-17
Den energipolitiska överenskommelsen som antogs 2016 utgör ramverket för svensk energipolitik. I den anges ett övergripande mål om 100% förnybar elproduktion 2040.
Här är vattenkraften en mycket viktig komponent – inget enskilt kraftslag bidrar med mer elkraft till den svenska energiproduktionen än vattenkraften och det är den överlägset största förnybara kraftkällan.
I överenskommelsen pekas på vattenkraftens betydelse – och att vattenkraftens utbyggnad främst ska ”ske genom effekthöjning i befintliga verk med moderna miljötillstånd”. Överenskommelsen anger att Sverige ska ha moderna miljökrav på vattenkraften – där prövningssystemet utformas på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. Vidare anges att regler för omprövning av vattenkraftverk bör förenklas för att säkerställa en hållbar utveckling.
Tio-årig tillståndsprocess för att byta turbiner i 100-årigt vattenkraftverk i Dalälven
2007 meddelade Fortum att man ville bygga ut vattenkraftverket i Untra i Dalälven i Tierps kommun. Bakgrunden är att kraftverket, som invigdes 1918, var i stort behov av modernisering för att svara mot behoven av effektiv vattenkraft. Ett samråd med Länsstyrelsen Uppsala och Länsstyrelsen Gävleborg, Tierps kommun samt närboende genomfördes under våren 2007. I oktober inkom Fortum med ansökan om att få förnya den gamla kraftstationen med en ambition om byggstart 2010.
2010 låg tillståndsfrågan fortfarande på Miljödomstolens bord. Protester från organisationer och myndigheter som menade att utbyggnaden skulle påverka vattentillgången och därmed den biologiska mångfalden i Natura 2000-området i Båtfors nedströms hade fördröjt ärendet. För att möta invändningarna gjorde Fortum omfattande ändringar i ansökan – bland annat hade placeringen av de nya turbinerna ändrats. Ansökan hade också ändrats för att säkerställa att bygget inte skulle påverka den kulturhistoriskt värdefulla kraftverksbyn.
Samtidigt kom besked från Länsstyrelsen Uppsala län att Fortum förbjöds att ta mer än 250 kubikmeter vatten per sekund genom Untra kraftverk – en sänkning från 420 kubikmeter som man släppt tidigare. Bakgrunden var att Länsstyrelsen granskat de gamla tillstånd som fanns för kraftverket – där det saknades tillstånd att släppa mer än 250 kubikmeter per sekund. Det ursprungliga tillstånd man syftade på kommer från 1914 – då tillståndsgivningen såg ut på ett helt annat sätt och bolag ofta byggde större anläggningar än de som angavs i tillståndsansökningar. Vidare fanns ett tillstånd från 1944 om höjd dämningsgräns. Beslutet överklagades av Fortum.
I november 2010 gick Miljödomstolen på Fortums linje och upphävde Länsstyrelsens förbud. Därmed kunde kraftverket nyttjas med sin maximala kapacitet som gav rätt att avleda 420 kubikmeter vatten per sekund. Beslutet överklagades men i april 2011 gick även Miljööverdomstolen på Fortums linje när man inte gav prövningstillstånd i frågan om hur mycket vatten som får avledas vid Untra kraftverk.
Parallellt pågick processen kring förnyelse av kraftstationen. Hösten 2010 beslutade Miljödomstolen att överlämna frågan om förnyelse av stationen till regeringen. Man hade då konstaterat att anläggningen i drift inte skulle påverka miljön nämnvärt, men att påverkan kan ske under den fyra månader långa byggtiden. Detta eftersom vattnet under byggtiden kommer ta andra vägar vilket kan leda till högre vattenstånd nedströms vilket i sin tur kan leda till en påverkan som skulle vara ”mer än obetydlig”. Regeringen sa därför nej till planerna, som sedan modifierades – den fyra månader långa torrläggning som tidigare planerades delades nu upp i två torrläggningar om två månader vardera.
Baserat på de nya planerna gav Mark- och miljödomstolen klartecken för att förnya kraftverket i juni 2012 och ersätta det gamla verket med ett nytt aggregat. Beslutet överklagades av sex myndigheter och organisationer som hävdade att man inte gjort tillräckliga utredningar kring hur förändrade vattenflöden skulle påverka naturvärden och fisk nedströms. Ett år senare, i juni 2013, gick Mark- och miljööverdomstolen på de överklagandes linje och upphävde tillståndet att förnya kraftverket. En utbyggnad hade enligt domen inneburit en ”mer än obetydlig miljöpåverkan”. Detta trots att vattenavledningen från älven inte skulle förändras i drift – eftersom kraftstationen endast skulle ersätta den befintliga.
I juni 2015 lämnade Fortum in en ny ansökan om miljötillstånd för att förnya den gamla kraftstationen – denna gång handlade dock ansökan om att förnya och ersätta turbinerna och inte hela kraftverket. Man ansökte även om att genomföra dammsäkerhetshöjande åtgärder. I mars 2017 kom beslut från Mark- och miljödomstolen att man ger tillstånd till förnyelsen, tillsammans med dammsäkerhetshöjande åtgärder.
Beslutet överklagades dock av Länsstyrelsen i Uppsala län, Naturvårdsverket, Kammarkollegiet samt Havs- och vattenmyndigheten. I november 2018 avslog Mark- och miljööverdomstolen tillståndet till förnyelse/turbinbyte. Skälen är att man inte anser att skyddsåtgärderna för fiskbeståndet är tillräckliga. Fortum kan dock återkomma med en ny ansökan, där frågan om skydd för fiskbeståndet presenteras. Vidare gavs Fortum tillstånd att avleda mer vatten genom kraftverket.
De flesta vattenkraftverk ligger i ”känsliga naturområden” – ska de gå att modernisera?
Det som hänt med kraftverket i Untra pekar dels på osäkerheterna som råder i tolkningen av miljöbalken, och dels på svårigheterna att modernisera kraftverk som ligger i känsliga naturområden och skyddade älvsträckor – vilket stora delar av den svenska vattenkraften gör.
Upprepade gånger har Mark- och miljödomstolen och Mark-och miljööverdomstolen kommit fram till olika slutsatser när man prövat Fortums rätt att förnya kraftverket i Untra. Mellan 2007 och 2010 gjordes flertalet betydande förändringar i planerna för att möta de invändningar som kommit från myndigheter och organisationer.
Olika instanser har systematiskt gjort olika bedömningar av tillståndsfrågan, och även då regeringen gett klartecken har tillstånd senare upphävts. Parallellt har andra processer pågått som gjort att befintliga tillstånd dragits in för att senare återupprättats – men långa handläggningstider har gjort att kraftproduktionen under långa perioder varit onödigt låg.
Osäkerheten kring vad som krävs för att få tillstånd för investeringar i vattenkraft skapar osäkerhet kring förutsättningar för svensk vattenkraft som undergräver investeringsviljan på sikt. Samtidigt är vattenkraften en nyckel för att uppnå målet om 100% förnybar energiproduktion 2040 och inriktningen i den energipolitiska överenskommelsen är tydlig – det är främst befintliga kraftverk som ska stå för ökningar i elproduktionen. Många svenska vattenkraftverk är gamla och ligger i skyddade älvsträckor, därför väcker Untra viktiga principiella frågor.
Det är svårt att se hur Sverige ska kunna öka energiuttaget från befintlig vattenkraft utan att modernisera anläggningar med nästan hundra år på nacken.