Den energipolitiska överenskommelsen från 2016 utgör ramverket för svensk energipolitik. Det övergripande målet är 100 procent förnybar elproduktion 2040. Här utgör vattenkraften en mycket viktig komponent– inget enskilt kraftslag bidrar med mer elkraft till den svenska energiproduktionen än vattenkraft. Det är den överlägset största förnybara kraftkällan.
Enklare regler för omprövning av vattenkraft
Överenskommelsen pekar på vattenkraftens betydelse för Sveriges klimatomställning – och att vattenkraftens utbyggnad främst ska ”ske genom effekthöjning i befintliga verk med moderna miljötillstånd”. Överenskommelsen anger att Sverige ska ha moderna miljökrav på vattenkraften. Prövningssystemet ska vara utformat på ett sätt som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande i förhållande till den eftersträvade miljönyttan. För att säkerställa en hållbar utveckling bör reglerna för att få till en omprövning för vattenkraft bli enklare.
Stort behov av modernisering av 100-årigt vattenkraftverk
2007 meddelade Fortum att de ville bygga ut vattenkraftverket i Untra i Dalälven i Tierps kommun. Bakgrunden är att kraftverket, som invigdes 1918, var i stort behov av modernisering för att svara mot behoven av effektiv vattenkraft.
I oktober 2007 ansökte Fortum om att få förnya den gamla kraftstationen med en ambition om byggstart 2010. Ärendet blev fördröjt. 2010 låg tillståndsfrågan fortfarande på Miljödomstolens bord. Myndigheter och organisationer protesterade. De menade att utbyggnaden skulle påverka vattentillgången och den biologiska mångfalden i Natura 2000-området Båtfors som ligger nedströms.
Fortum gjorde omfattande ändringar i ansökan för att möta invändningarna. Bland annat ändrade de på placeringen av de nya turbinerna. Det tog också hänsyn till att säkerställa att bygget inte skulle påverka den kulturhistoriskt värdefulla kraftverksbyn. Samtidigt fick Fortum besked av Länsstyrelsen Uppsala om att de förbjöds att ta mer än 250 kubikmeter vatten per sekund genom Untra kraftverk. Det innebar en sänkning från 420 kubikmeter som de släppt tidigare.
Fick besked om att sänka effekten
Länsstyrelsen hade granskat de gamla tillstånd som fanns för kraftverket. Fortum saknade tillstånd att släppa mer än 250 kubikmeter per sekund. Det ursprungliga tillstånd de syftade på kommer från 1914. Tillståndsgivningen såg då ut på ett helt annat sätt, och bolag ofta byggde större anläggningar än vad som angetts i tillståndsansökningar. Det fanns också ett beslut från 1944 om höjd dämningsgräns. Fortum överklagade beslutet. I november 2010 gick Miljödomstolen på Fortums linje och upphävde Länsstyrelsens förbud. Kraftverket fick utnyttja sin maximala kapacitet. Det kom även in en överklagan av det beslutet. Men i april 2011 gick Miljööverdomstolen på Fortums linje och gav inte prövningstillstånd i frågan om hur mycket vatten som kraftstationen får avleda.
Regeringen tog över beslut om vattenkraft
Hösten 2010 beslutade Miljödomstolen att överlämna frågan om förnyelse av stationen till regeringen. Man hade då konstaterat att anläggningen i drift inte skulle påverka miljön nämnvärt, men att påverkan kan ske under den fyra månader långa byggtiden. Detta eftersom vattnet under byggtiden kommer ta andra vägar, vilket kan leda till högre vattenstånd nedströms. Det kan i sin tur kan leda till en påverkan som skulle vara ”mer än obetydlig”.
Regeringen sa därför nej till planerna, som Fortum modifierade. Den fyra månader långa torrläggning som planerats delade de nu upp i två torrläggningar om två månader vardera. Baserat på de nya planerna gav Mark- och miljödomstolen klartecken för att förnya kraftverket i juni 2012 och ersätta det gamla verket med ett nytt aggregat. Sex myndigheter och organisationer överklagade beslutet och hävdade att man inte gjort tillräckliga utredningar kring hur förändrade vattenflöden skulle påverka naturvärden och fisk nedströms.
Ett år senare, i juni 2013, gick Mark- och miljööverdomstolen på deras linje och upphävde tillståndet att förnya kraftverket. En utbyggnad hade enligt domen inneburit en ”mer än obetydlig miljöpåverkan”. Detta trots att vattenavledningen från älven inte innebar förändring i drift – eftersom kraftstationen endast skulle ersätta den befintliga.
Fortum lämnade ny ansökan 2015
I juni 2015 lämnade Fortum in en ny ansökan om miljötillstånd för att förnya den gamla kraftstationen. Denna gång handlade dock ansökan om att förnya och ersätta turbinerna och inte hela kraftverket. De ansökte även om att genomföra dammsäkerhetshöjande åtgärder. I mars 2017 kom beslut från Mark- och miljödomstolen att man ger tillstånd till förnyelsen, tillsammans med dammsäkerhetshöjande åtgärder. Länsstyrelsen i Uppsala län, Naturvårdsverket, Kammarkollegiet samt Havs- och vattenmyndigheten överklagade beslutet. I november 2018 avslog Mark- och miljööverdomstolen tillståndet till förnyelse/turbinbyte. Skälen var att de inte ansåg att skyddsåtgärderna för fiskbeståndet är tillräckliga. Fortum kan dock återkomma med en ny ansökan, där de får presentera frågan om skydd för fiskbeståndet. Vidare fick Fortum tillstånd att avleda mer vatten genom kraftverket.
Vattenkraft kräver modernisering för att klara klimatomställning
Det som hänt med kraftverket i Untra pekar dels på osäkerheterna som råder i tolkningen av miljöbalken, och dels på svårigheterna att modernisera kraftverk som ligger i känsliga naturområden och skyddade älvsträckor. Stora delar av den svenska vattenkraften ligger i just sådana områden.
Mark- och miljödomstolen har upprepade gånger kommit fram till olika slutsatser när de prövat Fortums rätt att förnya kraftverket i Untra. Mellan 2007 och 2010 gjorde Fortum flertalet betydande förändringar i planerna för att möta de invändningar som kom från myndigheter och organisationer.
Olika instanser har systematiskt gjort olika bedömningar av tillståndsfrågan, och även då regeringen gett klartecken har Fortum senare fått sitt tillstånd upphävt. Andra processer har pågått parallellt som resulterat i indragna befintliga tillstånd som senare återupprättats. Men långa handläggningstider har gjort att kraftproduktionen under långa perioder varit onödigt låg.
100 % förnybar elproduktion kräver vattenkraft
Kraven för att få tillstånd för investeringar i vattenkraft skapar osäkerhet kring förutsättningarna. Det undergräver investeringsviljan på sikt. Samtidigt är vattenkraften en nyckel för att uppnå målet om 100 procent förnybar energiproduktion 2040, och inriktningen i den energipolitiska överenskommelsen är tydlig – det är främst befintliga kraftverk som ska stå för ökningar i elproduktionen. Många svenska vattenkraftverk är gamla och ligger i skyddade älvsträckor, därför väcker Untra viktiga principiella frågor. Det är svårt att se hur Sverige ska kunna öka energiuttaget från befintlig vattenkraft utan att modernisera anläggningar med nästan hundra år på nacken.