Svensk skogsindustri är världens näst största exportör av massa, papper och trävaror och viktig för en grön omställning. Industrin stod 2018 för 145 miljarder kronor i exportvärde – en ansenlig del av Sveriges totala export på 2193 miljarder kronor. 120 000 personer är sysselsatta i skogsnäringen, som anställda eller som underleverantörer. Många av dem jobbar i glesbygden. Skogsindustrins betydelse för tillväxt och sysselsättning i hela landet är svår att överskatta. Skogen är också en viktig pusselbit i Sveriges klimatomställning. Allt fler skogsägare upplever att dock att tillsyn och hantering av avverkningsanmälan har blivit mer oförutsägbar och rättsosäker. Myndigheternas utpekande av nyckelbiotoper är del av problemet.
Skogen en viktig del i grön omställning
Skogen är en viktig del i den klimatomställningen till bioekonomi. I det nationella skogsprogrammet från 2018 står just skogens betydelse för hållbar tillväxt i fokus. Programmet pekar på att ett aktivt och hållbart brukande av skogen ger oss hållbara lösningar och klimatsmarta alternativ. Alternativ som gör att vi kan minska användningen av fossila råvaror. Aktivt brukande av skogen bidrar därmed till att motverka den globala uppvärmningen. Samtidigt har skogen stora naturvärden som är viktiga för den biologiska mångfalden, och erbjuder naturupplevelser.
Skogsägare upplever processer som rättsosäkra
Skogspolitiken vilar därför på Skogsvårdslagens två jämställda mål om produktion och miljö; de äganderättsliga principerna samt principen om frihet under ansvar. Allt fler skogsägare upplever att dock att tillsyn och hantering av avverkningsanmälan har blivit mer oförutsägbar och rättsosäker, och i fokus står en expansiv tillämpning av nyckelbiotop-begreppet.
Artskyddsförordningen svår att tolka
Artskyddsförordningen omfattar ca 1 000 arter i Sverige: samtliga fåglar, samtliga arter av grod- och kräldjur samt fridlysta arter. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen kan (eller ska) med lagen som stöd besluta om inskränkningar i brukanderätten på lokaler där dessa arter finns. Med dagens tillämpning är det oerhört svårt att förutse vilka arter som de prioriterar och i vilka geografier. Vilka är kriterierna? Och vad har hänt med ägande- och brukanderätten då markägarna inte får ersättning för intrång?
Artskyddsförordningen och dess implementering i Sverige har varit omdebatterad och vissa menar att det är ett exempel på ofullständig lagtext och ej fungerande myndighetsutövning. Även Naturvårdsverket har efterfrågat tydligare regler för hur Artskyddsförordningen ska tolkas från regeringen redan under perioden 2014-2018, men utan att något förtydligande kommit.
Enskilda markägare drabbas
Den oförutsägbara tillämpningen av Artskyddsförordningen drabbar enskilda markägare samtidigt som den undergräver förtroendet för såväl lagstiftningen som myndighetsutövningen. I dagsläget pågår ett antal domstolsprocesser för att avgöra om markägaren är berättigad till ersättning eller ej vid inskränkning av brukanderätten. Ett exempel på ett sådant fall är en markägare i Bollebygds kommun i Västra Götaland.
När markägaren skickade in avverkningsanmälan återkom Skogsstyrelsen med information om att grannfastigheten hade en tjäderspelplats, 400–800 meter från de områden där man ville avverka. Markägaren behövde ta hänsyn, eftersom tjädern är skyddad enligt Artskyddsförordningen.
Besked dröjde elva månader – halv miljon i förlorade intäkter
Det tog sedan elva månader innan Skogsstyrelsen tog ett beslut och gav beskedet att markägarna inte fick avverka i den omfattning som var planerat. De skulle inte heller få någon ersättning för de bredare kant-zoner och grupper av träd som skulle behöva lämnas kvar. Totalt handlade det om uppskattningsvis 500 000 kronor i förlorade intäkter, mätt i aktuella virkespriser vid tidpunkten. Markägarna överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen i Växjö, där markägarna förlorade. Ärendet gick då vidare till den andra och sista instansen, Mark- och miljööverdomstolen.
Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm slog fast att skogsägarna inte får avverka sin skog som de vill utan måste ta extra hänsyn till tjäderns livsmiljö. Frågan om ersättning tar domstolen inte ställning till. För att få ut ersättning för den skog som markägarna ej kan avverka måste de stämma staten. Fallet, som startade 2016, är ännu inte klart vad gäller ersättningsfrågan.
Kan få stora konsekvenser för skogsägare och grön omställning
Fallet i Bollebygd var första gången som en begränsad avverkning på grund av förekomst av tjäder prövas av Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljödomstolen bedömde alltså att alla lämpliga biotoper inom närområdet till en lekplats är ett skyddat fortplantningsområde. Det kan få stora konsekvenser för skogsägare. Det kan röra sig om områden upp emot en kilometer från varje spelplats, om skogsägarna följer Skogsstyrelsens rekommendationer.
Tillämpat överallt skulle det få enorma konsekvenser för skogsbruket. Enligt domen kan Skogsstyrelsen fatta beslutet om att vidta försiktighetsåtgärder med stöd av såväl miljöbalk som artskyddsförordning. Domstolen skriver i sitt beslut att man ”finner att de anmälda åtgärderna kan komma att skada eller förstöra ett fortplantningsområde för tjäder och därmed finns det en risk för att tjäderns bevarandestatus i Västra Götalands län påverkas negativt.”
Förtroendet för lagstiftningen undergrävs
Att handläggningen tagit lång tid hänvisar Skogsstyrelsen till att det här var ett av de första besluten som fattades med stöd av Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens nya riktlinjer för artskyddsärenden.
I väntan på översynen av Artskyddsförordningen, som regeringen har utlovat, borde Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen avvakta med att fatta fler beslut i dessa ärenden. I verkligheten ökar man dessvärre tillämpningen av Artskyddsförordningen, bland annat genom att inskränka brukningsrätten på exempelvis tjäderlokaler i delar av landet. Bland de 1 000 arter man har att bevaka väljer man att prioritera tjädern, en fågel med god populationsstatus och en art som är så riklig att det råder allmän jakttid i hela landet. Denna tillämpning drabbar enskilda markägare samtidigt som den undergräver förtroendet för såväl lagstiftningen som myndighetsutövningen.