2022-10-06
Balanskommissionens medlemmar är verksamma i svenska basnäringar och har som gemensam långsiktig affärsidé att bygga det nya hållbara och gröna Sverige. Vi har under den gångna mandatperioden presenterat förslag på hur miljö- och tillståndsprocesser kan förbättras och förenklas men också pekat på problematiken kring Sveriges svaga inflytande i EU-arbetet.
Under de senaste två åren har EU-frågor fått en alltmer framträdande plats. Vi är alla varma anhängare av EU-samarbetet, men de processer som vi tvingats engagera oss i visar på riskerna med ett EU som expanderar utanför sitt ramverk och ett Sverige som tappat fokus och inflytande i EU-arbetet. Det annalkande svenska ordförandeskapet i EU är ett bra tillfälle för Sverige att återfå fokus och bör utgöra ett startskott för att öka vårt inflytande i EU-sammanhang.
EU-kommissionen har under de senaste åren presenterat ett antal förslag som direkt motverkar svenska intressen samt riksdagens skogsprogram, mineralstrategi och livsmedelsstrategi. Sveriges och EU-kommissionens skilda syn på en rad viktiga frågor bottnar bland annat i att Sverige är en stor användare av naturresurser som till exempel biomassa, produkter från gruvnäringen och förnybar energi. Gruvor, vattenkraft, skogs- och jordbruk har andra förutsättningar på våra nordliga och delvis glesbefolkade breddgrader än i Kontinentaleuropa. Våra resurser ger oss en nästan unik möjlighet att ställa om till en mer hållbar cirkulär ekonomi med ett stort mått av förnybart i allt från energi- och elproduktion, uppvärmning, byggnation, livsmedel och konsumentvaror. Den energikris vi befinner oss i innebär möjligheter att flytta fram positioner och att skydda svenska intressen inom Sveriges största energikälla, bioenergin och andra förnybara kraftslag.
Sveriges kombination av hög kompetens, innovationskraft och rika naturtillgångar ger oss en möjlighet att ligga i framkant och exportera gröna industrivaror, livsmedel och know-how. Sverige har ett unikt bra utgångsläge och en ledarposition avseende hållbarhetsprestanda i samtliga sektorer – detta måste skyddas och utvecklas. En mycket viktig förutsättning är att vi inte låter EU:s regelverk lägga en våt filt över växtkraften.
Under 2020/2021 presenterade EU-kommissionen förslaget till taxonomi som riskerar att leda till ohållbara villkor för tre av de viktigaste delarna av den svenska gröna omställningen: gruvnäring, bioenergi och vattenkraft. Principiellt borde Sverige ha intagit en negativ position till hela projektet från början.
Dessvärre lät regeringen förslaget passera och vi sitter nu med en lagstiftning som inte skapar något mervärde och bidrar till ökad byråkrati och regelkrångel. Nu återstår ett viktigt arbete med att justera det som blivit fel men också säkerställa att de resterande målen i taxonomin utformas på ett rimligt sätt.
På bordet ligger också EU:s skogsstrategi samt översynen av förnybardirektivet (RED) och markanvändningsförordningen (LULUCF). Gemensamt för både taxonomin och skogsstrategin är avsaknaden av gemensamma definitioner och terminologi, vilket riskerar att få långtgående konsekvenser vid implementering av lagstiftningen i Sverige. Vi ser en överhängande risk att implementeringen kommer att skilja sig stort mellan EU:s medlemsstater och därmed snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Andra förslag som till exempel Nature restoration law, Farm to fork-strategin och Habitat- direktivet måste också granskas kritiskt med svenska ögon.
Samtliga dessa initiativ från EU-kommissionen riskerar att hämma omställningen av svenska basnäringar och i förlängningen både Sveriges klimatarbete och vårt ekonomiska välstånd. Här krävs ett mycket aktivt arbete från svenskt håll – såväl från branschorganisationer som departement och EU-parlamentariker för att det inte ska medföra kraftiga försämringar för vår inhemska produktion och svenska företags internationella konkurrenskraft.
Takten i EU:s reformarbete har accelererat och blivit mer omfattande, vilket ställer höga krav på strategi, proaktivitet och förmåga att bygga allianser hos den som söker inflytande. Samtidigt är vår bild att den svenska närvaron i Bryssel krympt betänkligt det senaste decenniet.
Vid tiden för det svenska inträdet 1995 rådde ”hyperaktivitet” inom den svenska statsförvaltningen; politiken var högst delaktig i EU-arbetet, konstaterade en rapport från SIEPS efter 25 år av medlemskap. Dessvärre konstaterar rapporten att Sveriges proaktiva EU-arbete sedan dess har stagnerat. Att förankringen av svensk EU-politik är undermålig lyfts också fram av Maria Strömvik vid Lunds universitet, i rapporten Hur väl förankras Sveriges EU-politik? (2020), där hon undersökt omfattningen av remissförfarande och samråd i samband att EU-kommissionen presenterat viktiga initiativ. Möjligheterna att bidra till beslut om policy och lagstiftning är som allra störst i ett tidigt skede, men Strömvik konstaterar att EU-initiativen i två tredjedelar av fallen inte var föremål för något tidigt samråd.
Det ser ut som att alla delar av det svenska samhällsmaskineriet till viss del har ”checkat ut” från Bryssel efter de första årens entusiasm. Sverige är med 518 anställda (2021) i EU-institutionerna underrepresenterade i jämförelse med länder som Danmark (357), Finland (537) och Irland (552). Sverige behöver göra mer för att attrahera och placera svenskar inom EU-kommissionen, Europeiska rådet och i Europaparlamentets tjänstemannakader.
Ansvaret för att locka svenskar till EU-institutionerna ligger inte bara hos den svenska statsförvaltningen; ett långsiktigt arbete krävs inom skola, akademi, myndigheter och näringsliv. Men även medier och näringsliv måste rannsaka sig själva: hur väl bevakas EU-frågorna idag? Hur stark närvaro har branschorganisationerna i Bryssel idag?
Balanskommissionen har i en rapport satt upp fem mål för svensk EU-politik, och första halvåret 2023 utgör en utmärkt startpunkt:
Sverige behöver svara på frågan vad vi vill med EU-samarbetet och vilka mål vi har på kort och lång sikt, samt vara redo att skjuta till tillräckligt med resurser och beslutskraft för att arbetet ska ge resultat. Annars finns risken att svensk EU-debatt leder oss i en brittisk riktning: ökande missnöje som kanske en dag leder till utträdeskrav och en svårhanterlig politisk debatt.
Balanskommissionen genom:
Anders Sundström, Ordförande Balanskommissionen
Mikael Staffas, VD Boliden
Per Arfvidsson, vice VD Lantmännen
Henrik Sjölund, VD Holmen
Lotta Lyrå, VD Södra
Ulf Larsson, VD SCA