Hållbart energisystem förutsätter kraftig utbyggnad av vindkraften

Vindkraft är det viktigaste verktyg vi har för att få en mer hållbar energiproduktion. Den blocköverskridande energipolitiska överenskommelsen anger att Sverige ska ha 100 procent förnybar energi senast år 2040. Energimyndigheten bedömer att vindkraft är det energislag som har störst potential för ny förnybar energiproduktion i Sverige – minst 60 TWh ny vindkraft är nödvändigt för att vi ska nå målet. Detta kan jämföras med att vindkraften bidrog med 17,6 TWh el 2017 – produktionen behöver alltså öka med minst 250 %.

Vindkraft är ett nyckelverktyg för att uppnå de energipolitiska målen som är centrala i bygget av ett hållbart Sverige. Samtidigt är vindkraftsetableringar en bra illustration av hur bevarande ofta ställs mot hållbar utveckling. I ett fall som avgjordes i Mark- och miljööverdomstolen 2017 stoppades bygget av tio vindkraftverk för att verken skulle störa en orörd horisont vid Fågelsjö Finnmarksby – trots att fotomontage visade att verken inte skulle synas från byn. Ska vindkraftsutbyggnad vara möjligt måste grunderna för överklagande och avslag balanseras mot nationella intresset av en robust elförsörjning i ett hållbart energisystem. 

Tio vindkraftsverk stoppades för ”en ostörd horisont” fyra kilometer från Hälsingegård

Arise, som är en av Sveriges ledande aktörer inom landbaserad vindkraft, ansökte om tillstånd för uppförande och drift av en vindkraftspark med 51 verk vid Skaftåsen i Härjedalens kommun. Arise förvaltar redan 1100 MW vindkraft i Sverige – vilket motsvarar cirka 10 % av landets totala kapacitet.

Länsstyrelsen Gävleborg och Föreningen för småskalig vindkraft i Lillhärdal överklagade ock Mark- och miljödomstolens tillståndsbeslut till Mark- och miljööverdomstolen. I Mark- och miljööverdomstolen fick Riksantikvarieämbetet, som inte hade yttrat sig i första instans, möjlighet att yttra sig. Riksantikvarieämbetets och Länsstyrelsen Gävleborgs yttrande låg till grund för ett avslag på 10 av 51 potentiella vindkraftverk vid Skaftåsen. Mark- och miljööverdomstolens huvudsakliga domskäl handlade om risken att uppförandet av vindkraftsparken skulle innebära påtaglig skada på riksintresset Fågelsjö Finnmarksby genom att störa den orörda horisonten vid riksintresset.

Bakgrunden är att Fågelsjö Finnmarksby, en storbondegård med anor från 1600-talets skogsfinska tradition, ligger drygt fyra kilometer ifrån Sjöaberget – där en del av verken i parken var tänkta att uppföras. Fågelsjö Gammelgård i Finnmarksbyn är en av sju Hälsingegårdar på UNESCO:s världsarvslista och är också utpekat som ett riksintresse. Det är framförallt de målade interiörerna vid Fågelsjö samt gårdarna i sig som föranlett utpekandet.

Verken skulle anläggas drygt fyra kilometer från byn men Riksantikvarieämbetet och Mark- och miljööverdomstolen menar att verken skulle påverka ”platsens historiska läsbarhet” genom att utgöra det enda moderna, industriella inslaget i miljön – detta eftersom verken skulle synas från de centrala gårdsmiljöerna och huvuddelen av de öppna markerna i området. Det orörda landskapet och det starkt isolerade läget anses bidra till platsens kulturmiljövärde – den brutna horisonten uppfattas vara en central aspekt. Trots att parken inte skulle påverka finnmarksbyns status som världsarv, där den obrutna horisonten inte är en faktor, var alltså detta det huvudsakliga domskälet.

Verken på Sjöaberget skulle över huvud taget inte synas från gammelgården – något som Arise visade genom att ta fram fotomontage som visade på en oförändrad horisont vid gården även efter verkens uppförande. Dock syns verken från en del av området som omger gårdarna. Det är alltså möjligt att under en promenad på området skymta verken, och det är också detta som Riksantikvarieämbetet hävdar i sitt yttrande. I domslutet fann domstolen ”inte skäl att ifrågasätta myndigheternas bedömning”.

Hur vet man om ett område är riksintresse? Det vet man först efter prövning av åtgärd.

Mark- och miljööverdomstolen anser att de aktuella verken på Sjöaberget strider mot såväl 3 kap. 6 § som 2 kap. 6 § miljöbalken. Områden av riksintresse för kulturmiljövården ska enligt 3 kap. 6 § miljöbalken skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. Det är först vid en tillståndsprövning som det slutligt avgörs om ett område är av riksintresse och om en åtgärd påtagligt skadar riksintresset. Den preliminära avgränsningen av riksintresseområdet bör därför inte utesluta att även åtgärder utanför detta området kan innebära påtaglig skada på riksintresset.

I utpekandebeslutet om världsarvsstatus från Unesco anges bland annat att gårdarna ligger ”i en landskapskontext som har kapaciteten att tydliggöra gårdarnas agrara funktion” och att särskild uppmärksamhet ägnas åt lokalisering och utbyggnad av vindkraftverk som kan ha en negativ påverkan på landskapet. I domslutet sammanfattar överdomstolen sin bedömning:

Länsstyrelsen Gävleborgs och Riksantikvarieämbetets riksintressebeskrivning av området överensstämmer med världsarvets intentioner såsom dessa kommit till uttryck i utpekandebeslutet från Unesco. Mark- och miljööverdomstolen finner mot denna bakgrund inte skäl att ifrågasätta myndigheternas bedömning

I en redan komplex miljö av kommunala veton, samebyar och naturvårdsområden så var det till slut en inlaga i sent skede från Riksantikvarieämbetet som omintetgjorde vindkraftparken, dessutom på en grund som bolaget anser vara direkt felaktigt.